Logo

Från chifferskrift
till punktskrift

 


Artikeln nedan var först publicerad i Svenska Dagbladet 4 januari 2009.


"Jag är blind ... Hur skall jag göra för att kunna se? Hur skall det bli möjligt för mig att läsa det som är skrivet av seende? Om historia? Om konst? Om medicin? Om politik? Om kvinnor och män? Om mig själv? Om det gåtfulla med födelsen och kärleken? Kort sagt, hur skall det bli möjligt för mig, en blind man, att inta min plats i världen som en del av världen?"
Louis Braille föddes i den lilla franska staden Coupvray den 4 januari 1809. Fadern var sadelmakare och det var under lek i verkstaden som Louis kom att skada ena ögat med ett vasst verktyg. Han var då tre år gammal. Ingen kvalificerad medicinsk hjälp stod de förtvivlade föräldrarna till buds och snart påverkades även det oskadade ögat och Louis blev helt blind. Hans första skolgång kom att bli i hemstaden, där all undervisning byggde på att han lyssnade sig till kunskap. Han visade tidigt prov på en säregen begåvning.
Louis Braille kom att bli den som slutgiltigt utformade ett heltäckande skrift- och lässystem för blinda. Men hur nådde han fram till sin genomgripande uppfinning? Hittillsvarande forskning pekar på en utveckling i tre steg.

År 1670 publicerade den italienske naturforskaren och jesuiten Francesco Terzi Lana (1631-87) boken "Prodromo overo saggio di alcune inventioni nuove premesso all'Arte maestra" ("Prov på några nya uppfinningar, som förutskickas Konsten som läromästare") där andra kapitlet ägnas "Hur en blindfödd icke blott kan lära sig skriva, utan också dölja sina hemligheter under chifferskrift och förstå svaren i samma chiffer". Det är veterligt första gången i historien som taktil blindskrift uttrycks med punkter.
Lana tänkte sig bokstäverna placerade i ett rutmönster. Deras placering lärde den blinde via en taktil tavla. Bokstäverna uttrycktes med punkter, räknat från vänster samt med vinkel eller annan markering som talade om ur vilken ruta de hämtats, allt i upphöjd form på papperet. Man kan här urskilja embryot till punktskriftscellen.
Lanas system kom aldrig att brukas i praktiken vilket får tillskrivas bristen på en organiserad blindundervisning vid denna tid. Som hemlig skrift för seende kom Lanas system däremot att bli mycket använt.

Mer än ett sekel senare, vid tiden för franska revolutionen, hade den franske artillerikaptenen Charles Barbier de la Serre (1767-1841) emigrerat och vistats ett antal år i Nordamerika, där han försörjt sig som lantmätare. I början av 1800-talet var han åter i hemlandet och inledde där 1808, sannolikt influerad av den franska stenografin, sitt arbete med att skapa en fonetisk, taktil, hemlig skrift för militärer och diplomater. Denna hans "Expéditive française" (ung. "Snabb franska"), inriktad på att "skriva lika snabbt som ordet", bestod först av ett slags kilformiga tecken i olika positioner vilka han skar in med kniv i papperet.
Senare, 1815, publicerade Barbier en skrift med inte mindre än tolv olika chifferförslag. Bland dessa fanns några som uttrycktes med punkter, bland dem ett elvapunktsystem. Det är nu som Barbier först nämner att hans skrift kan komma blinda tillgodo. Det är troligt att Barbier vid det laget kommit i kontakt med Lanas system. Lanas kapitel om blindskriften hade översatts till franska och utgivits 1803, i en bok sammanställd av den franske författaren Coste d'Arnobat.
Man kan hos Barbier spåra ett inflytande från Lana i den sammanhållna fyrkanten, cellen för punkterna, i avsaknaden av interpunktion samt i den dubbla funktionen av lönnskrift för seende och skrift för blinda.
1819 hade Barbier slutgiltigt utformat sitt system till att omfatta 12 punkter i cellen, 6 i höjd och 2 i bredd. Han hade identifierat de 36 fonetiska ljuden i talad franska, vilka han placerade i ett rutsystem som något erinrar om Lanas. Fonetiken var däremot ett avsteg från Lanas ortografi.
Barbier kallade sin skrift "écriture nocturne" (nattskrift) - en term han använt redan 1815 - men också "sonographie" (ljudskrift). Som skrivverktyg använde Barbier en reglett, ett instrument varmed man genom rektanglar av cellens storlek med ett stift trycker punkterna spegelvänt ned i papperet från höger till vänster. Man vänder sedan på bladet och läser rättvänt från vänster till höger. Barbiers skrift var lättare att skriva eftersom den inte innehöll några heldragna linjer och representerade därför ett väsentligt framsteg jämfört med Lanas.
Barbier deltog 1819 i en utställning i Louvren och presenterade samma år sin uppfinning för Franska vetenskapsakademin. Styrkt av en viss uppmuntran därifrån tog han så kontakt med blindinstitutet Institution Royale des Jeunes Aveugles i Paris. Det blev föreståndaren François-René Pignier som 1821 fick ta ställning till hans uppfinning. Pignier föreslog Barbier att systemet skulle prövas i undervisningen, kallade samman eleverna och beskrev det i detalj. Han delade därefter ut provexemplar som Barbier lämnat. Några år därefter transkriberade institutet några böcker enligt Barbiers system.
Sedan 1819 var Louis Braille elev och senare livet ut lärare vid det parisiska blindinstitutet, grundat 1784 av Valentin Haüy (1745-1822), världens förste blindpedagog. Vid skolan användes upphöjt tryck i form av latinska bokstäver, ett system som Haüy infört och manifesterat med en första bok 1786. Reliefbokstäverna erbjöd en mycket långsam läsning och eleverna kunde knappast skriva något själva.
Den unge Braille och hans skolkamrater blev omedelbart begeistrade över Barbiers skrift, särskilt de lättkända punkterna. De fann att de nu kunde läsa mycket snabbare och även skriva. Louis Braille inledde ett intensivt utvecklingsarbete på lediga stunder vid institutet och vid ferierna i hemorten, där ortsborna ofta såg honom experimentera med en nål i ett papper. Han hade konstaterat en del brister hos Barbier. Han insåg att tolv punkter möjliggjorde för många kombinationer, över 4 000, när ett långt mindre antal skulle räcka. Barbier själv hade inte behov av fler än 36.
Vidare var tolvpunktscellen väl stor för fingertoppen. Kanske kom han på sexpunktsidén, i praktiken en halvering av Barbiers cell, efter att ha känt på sexans formation på en tärning, som lätt täcks även av en barnfingertopp. Med sex punkter - som också medgav en snabbare skrift - kunde han uttrycka 63 olika kombinationer. Han saknade även skiljetecken och musiknoter i Barbiers sonografi. Hans största invändning gällde emellertid själva idén med en ljudskrift. Begränsningen låg i att Barbier framför allt tänkte sig kortare meddelanden, korrespondens med mera. Brailles bärande idé var att punktskriften skulle vara ortografisk, det vill säga rättstavande. Barbiers system var ägnat enbart för fonetisk franska, vilket därmed utestängde möjligheten att i framtiden läsa böcker på andra språk. Braille insisterade därför på att hans system i pedagogiskt lättförstådd form skulle följa alfabetets ordning, således en återgång till Lanas ortografi.

Punktskriftsalfabetet är tillämpligt på alla världens skriftspråk. Latinska, ryska, arabiska och andra alfabet tecknas i punktskrift lika. Skillnaderna uppstår först vid språkegna bokstäver, som svenskans å, ä och ö. Antalet kombinationer medger i samtliga språk särskilda lösningar för detta.
År 1825 var Braille färdig med sitt system, och den första boken som avskrevs enligt detta system på institutet stod klar 1827: "Grammaire des grammaires" (Grammatikens grunddrag). Två år senare presenterades "Nouvelle grammaire française" av François Noël och Charles-Pierre Chapsal, samt Brailles egen "Procédé pour écrire les paroles, la musique et le plain-chant au moyens de points, à l'usage des aveugles et disposés pour eux" ("Metod att skriva ord, musik och enkla sånger med hjälp av punkter, till bruk för blinda och arrangerade för dem"; texten var satt i latinsk relief men med tablåer och exempel i punktskrift), en förklaring av hans system.
1837 kom en andra och definitiv upplaga av "Procédé" och det året utfördes också det första riktiga punktskriftstrycket med rörliga stilar. I tre omfångsrika volymer publicerades "Précis sur l'histoire de France..." ("Översikt över Frankrikes historia ..."). Tillkomsten av den var mödosam för det fattiga institutet. Man hade endast råd att låta gjuta typer med alla sex punkterna - eleverna engagerades sedan i att fila bort överflödiga punkter och på så sätt skapa erforderligt antal a, b, c och så vidare.

Louis Braille försummade inte att framhålla Barbiers insatser. Man bör inse vilket framsteg sonografin, trots sina brister, innebar för blinda. 1941, då Parisinstitutet högtidlighöll 100-årsminnet av Barbiers död, kunde en blind man utan tidigare kännedom om tolvpunktsystemet på en timme lära sig att läsa det. Barbier å sin sida höll fast vid sin sonografi, men erkände samtidigt, i ett brev till institutet, att Braille var "den förste som fick den lyckliga idén att förminska punktskriften /.../ Tecknen tar mindre plats och är lättare att läsa".

Från 1830 användes Brailleskriften inom institutet, om än i begränsad utsträckning. Officiellt godtogs den först efter 1850, det år då man upphörde med tryck i latinsk relief. En svensk besökare, Ossian Edmund Borg (1812-92) som förestod Allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla på Djurgården i Stockholm, konstaterade i sin resedagbok i juni 1845 att "punktalfabetet läses med otrolig lätthet". Detta sagt i förbigående och utan att dra några slutsatser för den svenska blindundervisningen, där Brailles skrift troligen var känd från 1837 då man fått sig tillsänt den definitiva upplagan av "Procédé".
Händelsevis hade nämnde Borgs far och företrädare Pär Aron Borg (1776-1839) vid genomresa i Paris hösten 1823 fått stifta bekantskap med Barbiers då i institutet introducerade sonografi och reglett: "en machin hvaruti de blinda medelst en Stifts utstickare ett slags Chiffre hvarmed de skola kommunicera sina tankar med hvarandra".
Metoden avfärdas emellertid av Borg eftersom "detta slags skrifsätt icke är läsbart för alla". (P A Borg i "Underdånigste Memorial. Till Hennes Kongl. Majestät, Sveriges och Noriges Drottning", dagtecknat Lissabon, 1/4 1824). Borgs utsaga skulle visa sig förhastad. Det är en fascinerande tanke att Sveriges blinda tidigt kunde ha fått ta del av punktskriftens fördelar.

Borgs ord illustrerar den gängse invändning som under lång tid skulle komma att resas mot punktskrift. Syftet var i och för sig gott: blindas skrift skulle inte isolera dem från seende. Det var likväl en prioritet som i hög grad upprätthölls på de blindas bekostnad. Det är först under 1850-talet som punktskriften inleder sitt segertåg över världen. Det fick inte Louis Braille uppleva. Svårt tuberkulossjuk avled han i början av 1852.

I vårt land inleddes undervisningen på Manilla omkring 1859, i första hand för egen skrivning och musiknoter. Det första Brailletrycket kom visserligen 1866, men det stora genombrottet i fråga om boktryck sker först framemot 1880. Fram till dess låg fokus på det engelska Moon-alfabetet (förenklade bokstavstyper i heldragen relief), introducerat i Sverige 1853.

År 2009 används Brailles alfabet över hela världen. Hans system har aldrig överträffats. Tryckt punktskrift är likadan i dag som 1825. Åt blinda skänkte han ett alfabet som i såväl skrift som läsning är det snabbaste och enklaste. Det gav blinda tillgång till det skrivna ordet och öppnade dörren till litteraturens skatter. Skälen är goda att högtidlighålla 200-årsminnet av hans födelse.

STEN GUSTAVSSON
Före detta bibliotekarie vid Talboks- och punktskriftsbiblioteket

Sidan uppdaterad 2009-02-22/dee

Källa SRF Perspektiv 1/2009